Det är en konst.

Min mamma är bra och dålig, pågrund av olika anledningar, precis som alla människor är. Men idag är hon bra, riktigt bra. Hon har varit bortrest i en vecka och vi har knappt kunnat prata, och imorgon får pappa nycklarna. Hon vet nästan ingenting om situationen, och ändå märker hon att det trycker mig och frågar om jag kan sova ensam eller om jag vill sova hos henne. Om det inte varit för att hon snarkat ännu högre än mig hade jag nog sagt ja.

"You're such a twat."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0